Utvecklingskriser

Barnens utvecklingskriser

Barn utvecklas och förändras hela tiden och i olika takt. Man brukar dock tala om fyra olika utvecklingskriser hos barn som generellt sätt infaller vid 2 år, 6 år, 9 år och i tonåren. En del barn passerar nästan obemärkt igenom dessa utvecklingskriser medan andra dröjer kvar i dem.

2-års krisen

2-årskrisen eller trotsåldern, som det också brukar kallas börjar i regel vid 1 ½ år och brukar hålla på upp till 3 års ålder. Trotsåldern inträffar som oftast tidigare hos flickorna än hos pojkarna. Krisen handlar om tillit och misstro. Ett barn i trotsåldern får återkommande raseriutbrott och pendlar ofta mellan olika sinnesstämningar. Barnet känner en djup otillfredsställelse och oförmåga att bemästra sin egen tillvaro. Barnet upptäcker en värld som det plötsligt inte kan förstå. Barnet upplever att något måste göras, men vet inte vad. Han eller hon får ingen ro med sig själv.

Det är viktigt att omgivningen har tålamod, visar hög tolerans samt har fasta rutiner som barnet kan hålla sig till. Allt detta skapar trygghet och hjälper på så sätt barnet igenom sin utvecklingskris. Att bemöta barnets trots med ilska skapar ytterligare otrygghet och hjälper inte barnet att bemästra sin kaotiska tillvaro. Desto lugnare, säkrare och stabilare tillvaron är kring barnet i trotsåldern, desto smidigare kommer trotsbarnets utvecklingsfas att gå.

6-års krisen

Denna utvecklingskris brukar börja vid 5-6 års åldern. Krisen handlar om självförtroende och skuld. Sexåringen har utvecklats fysiskt mycket snabbt och behärskar inte sin långa och gängliga kropp. Barnet hänger inte med motoriskt i den snabba utvecklingen vilket resulterar i att barnet snubblar och stöter ofta emot saker. Sexåringen är full av misstro, både mot sig själv och sin omgivning. Barnet känner sig inte omtyckt och söker desperat gemenskap och bekräftelse från både kompisar och föräldrar. Sexåringens ständiga jakt på bekräftelse som han eller hon ändå inte tror på gör att sexåringen kan upplevas som väldigt krävande. Barnet ändrar sig från den ena stunden till den andra och ingenting är bra nog. Barnet pendlar också hela tiden mellan att vilja vara stor och liten. Allt handlar om att sexåringen tvivlar starkt på sin egen kapacitet. Utvecklingen banar vägen mot en mer självständig individ.

Gentemot sexåringen är det viktigt att visa närhet och uppskattning. Det är viktigt att intala barnet att det duger som det är. Barnet behöver mycket beröm och ömhet. Det är också bra att hålla sig till fasta rutiner som skapar trygghet i en annars kaotisk värld.

9-års krisen

Denna kris brukar infinna sig då barnet är mellan 7-12 års ålder. Detta är förstadiet till puberteten. Utvecklingskrisen handlar om krav och kompisar. Nioåringen upplevs ofta som strullig, orolig och slarvig med ett otydligt språk. Nioåringen är en sökare och grubblare och upplevs ofta som lite dyster. Barnet söker sig själv, sina kompisar, livets mening och en uthärdlig tillvaro. Missmodet och oron dämpar barnets alerta iver och entusiasmen grumlas av verkliga och inbillade besvikelser. Under den här perioden är det livsviktigt att ha kompisar och passa in.

Barnet behöver återigen mycket närhet och ömhet under denna utvecklingsperiod. Det är viktigt att ge barnet tid och lyssna på vad det har att säga. Nioåringen är inte svår att ha att göra med om man bara kan få honom eller henne att förstå att man verkligen vill bara vara en vän. Att göra roliga saker med barnet kan vara upplyftande för alla i denna något svåra och dystra utvecklingsperiod.

Tonårskrisen

Tonårskrisen brukar inträda från 13 år och uppåt och det varierar väldigt mycket mellan olika barn när krisen inträder. Denna kris handlar om identitet. Tonåringen måste ta reda på vem han eller hon är för att kunna hitta sin egen identitet. Tonåringen antar olika personligheter för att se vilken som passar bäst. Han eller hon revolterar mot den vuxnas krav och accepterar inte att bli styrd. Tonåringen är en tänkare och grubblare och kan tyckas trivas i sin egen ensamhet. Tonåringen förbereder sig på att lämna ”flocken” och bli sin egen. Kompisar, lärare och andra vuxna individer har stort inflytande på tonåringen.

Precis som vid de andra utvecklingsfaserna är det viktigt att visa tonåringen närhet, omtanke och uppskattning. Under denna period är det bra att finnas till hands för sitt barnbarn och våga lyssna samt visa tålamod. En mor- eller farförälder spelar en viktig roll då tonåringen inte sällan hamnar på kollisionskurs med föräldrarna. Det är viktigt att komma ihåg att denna period går över.

Boktips

Barns utveckling 0-3 år - Monica Rödstam
Monica Rödstam är psykolog med lång erfarenhet från barnomsorgen samt barn- och ungdomspsykiatrin. Boken beskriver den oerhört dynamiska processen under barnets allra första tid.

Trotsboken. Om barns trots, utveckling och mognad - Malin Afvén och Kristina Hofsten.
Boken handlar om alla "trotsåldrar". Från babyns gnällperioder till 19-åringens adjö till barndomen. Bonnier Carlsen Förlag.

Barns utveckling 7-12 år – Monica Rödstam.
Boken beskriver barns utveckling 7-12 år. Liber förlag.

Här är jag! Vem är du? – Jesper Juul.
Boken handlar om närvaro, respekt och gränser mellan vuxna och barn. Wahlström & Widstrand Förslag, 1999.

Curlingföräldrar och servicebarn – Bent Hougaard.
Boken handlar om vad det innebär att vara curligförälder och servicebarn. Pan.

Leva med barn- Lars H Gustafsson och Marie Köhler
.
En bok om små barns hälsa och utveckling. Gothia förlag.

Pubertet – pest och pina – Allan Guggenbuhl.
Utan problem genom de svåra åren. Natur och kultur.

“Men alla andra får ju!”- Rob Parsons.
En vishetsbok för tonårsfamiljer. Libris.