Ömsesidig respekt

Hjälp!

I 7 år har det gått bra men så plötsligt kommer "smällen" och jag kommer lite oense med min svärson.
Jag har väldigt ofta ställt upp i familjen och tagit hand om barnbarnen på 4 och 7 år. Då avståndet är drygt 40 mil stannar jag hela arbetsveckan och sköter det mesta i hemmet då. Lämnar och hämtar barn, lagar mat, städar och tvättar!
Nu är min svärson i en kris eftersom han varit i en olycka och således kommer det upp saker som annars inte skulle komma upp.

Han vet inom sig vad jag tycker och att det finns lite "skyll dig själv" med i det.

Jag har naturligtvis mina fel och mina åsikter och han klargör att jag skall inse att nu är det en ny tid och att 70-och 80-talister de kan mera än 40-talister-jag hävdar livserfarenhet.
Jag säjer faktiskt till honom att han bör vara lite överseende och visa mig respekt pga min ålder även om jag uppträder lite fel!
Det köper jag inte säjer han och flyger upp från stolen, smäller dörren och så pratar vi inte mera och jag åker hem dagen därpå.

Vi kom i hop om oss bl att barnens läggtider - för lite sömn enligt mig.

En sjuåring skall inte vara uppe och se på TV till 21.30 anser jag. Vidare skall barn äta frukost för att orka med dagen.

Eftersom jag gör så mycket i hemmet anser jag att jag faktiskt också får ha en åsikt!

Min dotter är det inga problem med och hon är rak och säjer i från så hon är inte kuvad av mig.

Ge mig nya infallsvinklar så jag klarar att vara mormor framåt!