MÅNADENS MOR- OCH FARFÖRÄLDER
Underbarabarnbarn.se har intervjuat och ställt 3 frågor till MARIA MODIG som är aktuell med boken ”Att vara med barnbarn”.
1. Hur många barnbarn har du och hur gamla är de?
Vi har två barnbarn, flickor. Vera fyllde tre i februari och Sigrid fyller fem i maj. Dessutom är jag gammelmoster till arton unga personer! Tillsammans med mina två systrar som är lite äldre än jag, har vi alltså tjugo barnbarn! Den yngsta är nyss född i april i år, en liten pojke. Och de två äldsta är snart tjugotre!
2. Vad gör barnbarnsrelationen så speciell?
Med någon generation mellan en sjäv och de vuxna barnens barn känner i alla fall jag att jag får vara med om något mycket märkligt: livets mening för människan och min egen livstid framstår plötsligt på ett mycket påtagligt sätt. Kanske beror det på att jag får följa ett nyfött liv så nära men ändå lite på avstånd. Jag är både betraktare och delaktig i en människas utveckling. Glädjen med att få vara med små och unga växande människor är stor förstås. Man kan till och med ge stöd och uppmuntran genom den visdom man har lyckats uppnå genom livet.
3. Favoritaktivitet med barnbarnet ?
Att få lyssna till deras ord, när de berättar om en upptäckt, för de hittar nya saker att lära sig varje dag! Och som de vill förmedla generöst!
Att läsa och berätta, att sitta och diskutera och fundera…
Att vara tillsammans utan att göra något särsklit, då händer det plötsligt spännande saker!
Favoritaktiviteterna är hur många som helst egentligen, alltifrån att sitta och filosofera till att leka kurragömma eller gå till något museum, se en teater, gå på bio eller göra en utflykt…
4. Har din relation till din söner förändrats?
Har den förändrats? Jag måste fråga dom! Livet är ju i ständig förändring så våra relationer utvecklas hela tiden. Vuxna människor, som våra söner, blir ju ens vänner på ett annat sätt även om de fortfarande är våra barn. Och vänner ska man vara rädd om och intressera sig för, vara ett stöd för när de behöver och vill det, glädjas åt dem när allt går bra…Relationerna har också blivit fler, genom att vi fått lära känna våra söners livskamrater. Dessutom har vi, genom barnbarnen, fått fördjupade gemensamma och viktiga intressen att vårda och utveckla.
Intervju med författaren till bland annat boken morfar/farfar.nu
1. Hur många barnbarn har du och i vilka åldrar?
Jag är en stolt och storögd morfar till fem barnbarn: Karin 12, Johan 10, Alma 6, Erik 5 år och Nora 2 månader.
2. Vad är det som är så underbart med barnbarn?
Självklart handlar det om genetik och biologi och släktets framtid.
Självklart handlar det om glädjen i att till en fjärdedel ha bidragit till ett nytt liv.
MEN: Ett av problemen med att bli äldre – eller ett av mina problem med att bli äldre – är att man tycker sig ha sett, hört och läst det mesta. Man känner igen det. Man genomskådar det. Man har hört det förut. Man är inte lättimponerad längre. Jag tycker det gäller böcker, filmer, konst, tv-program, människor – nästan allt.
Men jag vill fortfarande bli imponerad, överväldigad, förundrad av en fantastisk idé eller en originell bok eller en genial tanke eller en galen konstnär – men jag hittar alltmer sällan dom tillfällena. Jag vill påminnas om den där svindlande, plötsliga känslan av något nytt, av genuin originalitet. Känner du likadant?
I det lite vemodiga scenariot, där känsloläge, ålder och erfarenhet kanske kan sammanfattas under rubriken ”blasé” dyker plötsligt barnbarnen upp. Dom är spännande, originella och unika personligheter. Dom imponerar på mig, dom är fantastiska, underbara, nyfikna, kreativa, kloka, ärliga, roliga, energiska, fundersamma, ifrågasättande. Dom ser saker vi inte ser.
3. Hur ofta träffar du dina barnbarn och vad brukar ni göra tillsammans?
Barnbarnen i Göteborg är mycket hos oss på Öland under sommaren. Under övriga året träffas vi ungefär en gång i månaden och då oftast några dagar. Barnbarnen i Kalmar träffar jag flera gånger i veckan.
Vad vi gör tillsammans är förstås mycket relaterat till deras ålder. Här måste jag infoga en allvarlig varning: Det kan lätt bli så att morfar/farfar gör dom glassiga sakerna, medan mormor/farmor skalar potatis i köket. Jag försöker se upp med det, lyckas inte alltid.
Vi går på badhuset och äventyrsbadet, bygger lådbil och trädkoja, hälsar på i pannkaksfabriken, fiskar, går på biblioteket, gör en cykelutflykt med matkorg, går ut och fikar på stan. Med lilla tvåmånaders Nora är det enkelt: jag sitter med henne i famnen och snusar henne i nacken. Jag pratar och hon gurglar lite. Fint!
Men med alla barnbarnen finns det inget bättre än att läsa sagor och hitta på berättelser. Sagoläsning kan kanske låta enkelriktat: från morfar till barnbarnen. Så är det inte alls. Sagan/berättelsen är ju en fantastisk mötesplats om man tar det sakta, lyssnar och ger sig tid. Det är härligt att höra deras frågor, synpunkter och kloka ifrågasättanden! Som Barbro Lindgren skriver ”Det är ett oslagbart sätt att utveckla barnets fantasi och samtidigt ge och få den närhet som alla barn och vuxna behöver.”
Jag behöver dom stunderna!

morfar/farfar.nu av Tomas Arvidsson
Att få barnbarn är omtumlande och oerhört! Ingen kan i förväg förstå hur stort - och ibland svårt - det är. Den här boken, som vuxit fram i takt med de egna barnbarnen, vänder sig främst till morfar och farfar, men också till mormor och farmor. Boken handlar om sunt förnuft, oförnuftig kärlek och erfarenheter - stöpt i en positiv form med visst lättsinne i kanterna. Det är en morfars glädje och tillkortakommanden, upplevelser, tankar och samtal. Förhoppningen är att den kan hjälpa någon annan morfar/farfar förbi de misstag författaren själv har gjort. Framför allt hoppas jag kunna förmedla något av den vidunderliga, lyckliga känslan av att stå inför ett litet underverk och få leva med det. Jag ville skriva en bok som jag själv hade velat läsa innan jag blev morfar. Då hade jag blivit en bättre morfar, säger Tomas Arvidsson.
Tomas Arvidsson är utbildad gymnasielärare (i psykologi, pedagogik, biologi) och har arbetat inom högskolan, vid Sveriges Television och i dagstidningsbranschen. Tomas Arvidsson är kanske mest känd för sina deckare: välskrivna, humoristiska och utan våld. SVT har gjort tre tv-serier, baserade på dem (Dubbelstötarna, Dubbelsvindlarna, Studierektorns sista strid). Han är sedan 2006 ledamot av Svenska Deckarakademin och fick dess debutantpris 1976 (för Enkelstöten). Hans böcker är översatta till flera språk. Långt viktigare är att han är morfar till fyra barnbarn, 5, 6, 10 och 12 år.
ICA Bokförlag, Pris 96 SEK.
www.adlibris.se
Mitt första barnbarn, Sam Reed, föddes i Newport Beach i Kalifornien i januari 2008. Ingen barnmorska – hemska tanke - det var det första vi svenska morföräldrar reagerade över när det började närma sig förlossning!!! Erfarna barnmorskor brukar ha många fler knep att ta till när det är problem. Allt gick dock bra men förlossningsläkaren kom bara in på slutet av förlossningen (hon surfade på en beach ett par timmar söderut den morgonen och hann inte komma så snabbt som de hade hoppats....) och under resten av tiden var de blivande föräldrarna ensamna med sköterskor som kom och gick.
Nåväl, underverket föddes och han mådde strålande bra eftersom hans svenskfödda duktiga mamma vägrat all smärtlindring till sina amerikanska väninnors (och sjuksköterskors) stora förvåning. Min dotter känner ingen som inte insisterar på att få ryggmärgsbedövning under förlossningen och fortfarande får förvånansvärt många amerikanska kvinnor kejsarsnitt jämfört med i Sverige. En av väninnorna låg och sov under värkarbetet och klappades på kinden på slutet med: ”honey, nu är det dags att krysta”!
Vi bor på östkusten i Boston så min man och jag följde det spännande förloppet per telefon och via digitala foton. Våra amerikanska vänner var närmast shockerade över att vi inte satt i väntrummet under förlossningen. De flesta amerikanska familjer har släkt och vänner i väntrummet och mormor förväntas flytta in och hjälpa de nyblivna föräldrarna den första tiden. Väntrummet på sjukhuset i Newport Beach var fyllt av vänner som åkt dit för att få komma in och se barnet så snart som möjligt. Min man och jag hade för länge sedan bestämt att av omtanke om de nyblivna föräldrarna skulle de få vara ensamna de första viktiga veckorna, oavsett hur mycket vi längtade efter att få se och hålla i vårt första barnbarn. Naturligtvis förutsatt att inte var några problem för då hade Mormor självklart hoppat på första bästa plan till Kalifornien. Mina amerikanska vänner förvånades över detta som var så självklart för mig och som min dotter som väl var förstod och uppskattade som omtanke. För att inte tala om hur svårt det måste vara för den nyblivne fadern att behöva ha svärmor i huset under den första tiden som nybliven far!
Vi var shockerade över hur efter en jobbig förlossning vår dotter tog emot besök av barn och vuxna inom loppet av timmar sedan Sam Reed fötts! I Kanada släpps bara morföräldrar och make in till det nyfödda barnet pga infektionsrisken och först sedan de slussats in med noggrann identitetskontroll. I Sverige tror jag kanske fortfarande att släktingar och nära vänner kikar på barnet genom glasruta och att vänner väntar respektfullt med besök tills efter hemkomsten från BB då modern hämtat sig lite. Men här stormar folk in på salen och de turas om att hålla i bebisen!!! Märkligt, för USA är ju annars ett land som har bakterifobi och allting från golv och diskbänkar till toalettstolar steriliseras. Min dotter som vuxit upp i USA tog det med jämnmod och uppskattade besöken i sitt uttröttade tillstånd men Mormor och Morfar i Boston förfasade sig över cirkusen på sjukhussalen.
Mor och barn skrevs ut och fick åka hem efter ett dygn på sjukhuset och det tror jag är detsamma som i Sverige nu för tiden. Tänk, vi som fick ligga en hel vecka och ta igen oss på BB och få igång amningen innan det var dags att åka hem!!
Som första gossebarn till en amerikansk pappa ville föräldrarna att han skulle ha samma namn som sin far och farfar, kanske mer vanligt i södern som fadern kommer från, så det blev Sam Reed D., III. Det var inget fel på namnen men det kändes lite snopet att inte förrän efteråt få denna förklaring för vi hade trott att det antingen skulle bli föräldrarnas favoritnamn oavsett släktnamn eller också en fin kombination av namn från båda släkterna som vi brukar göra i Sverige. Men ska det vara ”den tredje” så kan man förstås inte lägga in ett Karl eller Anders eller Niklas för då hade det inte blivit nummer tre av exakt samma namn och det förstod vi först efteråt.
Efter några veckor flög vi ut och fick njuta av den ljuvliga lilla bebisen. Han lindades i början in i speciella små filtar som höll fast armarna längs kroppen så han inte kunde röra armarna per rekommendation av barnläkare och sköterskor och den lille bar tygmössa hela tiden. Mormor gillade förstås inte denna ”swaddling” som kändes gammalmodig och jag pillrade fram de små armarna och tyckte mössa inomhus var helt onödigt.
Tidigare generationer av mödrar här i USA ammade inte mycket så det är verkligen gläjdande att nyblivna mammor äntligen uppmanas att amma så länge som möjligt. Idag tror man bl a att problemet med överviktiga barn har att göra med hur länge barnet ammas. De flesta ammar ändå inte tillräckligt länge, kanske för att den oavlönade föräldraledighet bara är några månader lång. Lille Sam Reed ammas fortfarande vid 6 månaders ålder eftersom hans mamma bara gör lite freelance jobb på TV när hon har lust och om det inte inkräktar alltför mycket på hennes tid som nybliven mamma. Som svensk kvinna tycker jag fortfarande att det ser lite lustigt ut när min dotter sveper in sig och bebisen i ett stort tygskynke med titthål uppifrån, en s k Hooder Hider, för att det inte ska synas en gnutta bröst under ammandet som skulle kunna störa omgivningen och genera modern. Mycket märkligt för mig som hade frihet att amma var jag ville när mina barn var små och jag vek bara filten eller klädplagget lite lätt över bröstet om jag var bland främlingar. Dubbelmoralen är fortfarande stark i USA men det är mycket bättre nu än för en generation sedan. Små barn får t ex fortfarande enligt lagen inte springa nakna på en badstrand och det tycker förstås vi svenskar är helt absurt och osunt för barnen.
Vi är så tacksamma för dagens moderna teknik för via webcam som sitter på datorn kan vi se lille Sammy ”live” på vår datorskärm och han han se och höra oss. Morfar plockar fram gitarren och sjunger barnvisor för honom och han kan både se och höra sin Morfar!! Stackars våra egna föräldrar när vi flyttade med deras barnbarn tvärs över jordklotet och de fick vänta på brev och pappersfotografier en gång i månaden och ibland inte ens det. Nu när jag blivit mormor själv förstår jag hur svårt det måste ha varit för dem när vi flyttade utomlands. Jag får digitala foton varje dag som min dotter skickar både via email och via sin mobiltelefon så det känns lite grand som om vi träffas varje dag.
Svensk välling får inte längre importeras och säljas i USA. Jag vet inte om det är någon större skillnad på den ”formula” som finns här och vår svenska välling, men annars finns både risgröt och annat som liknar vad svenska småbarn från 6 månaders ålder får. Däremot är nästan alla blöjor fortfarande parfymerade! När jag flyttade till Nordamerika för snart 30 år sedan var alla blöjor parfymerade och jag fyllde därför flytt-containern med 2000 svenska blöjor....!! Mina två barn skulle minnsann inte få blöjeksem eller framtida allergiproblem pga parfymerade blöjor. Blöjor för pojkbebisar luktar på ett sätt och blöjor för flickbebisar har en annan doft – så otroligt löjligt!. Mina kanadensiska vänner tittade lite konstigt på mig när jag berättade om mitt svenska blöjlass och de tittade lika konstigt på mig när jag satt i baksätet för att det satt en monterad bakåtvänd barnstol i framsätet, liksom när jag barnsäkrade vårt hem. Numera är barnsäkerhet i bil lagstadgad och rigorös i USA som tur är och barnsitsar monteras i baksätet pga luftkudden i framsätet. Barnsäkerhet är dock fortfarande långt efter svensk standard men de flesta småbarn, åtminstone till välutbildade föräldrar, cyklar med hjälmar idag, och IKEA som finns i många stora städer i USA säljer en mängd barnsäkerhetsdetaljer till hemmet.
Vår dotter tänker prata svenska med sina barn så de blir tvåspråkiga och maken stöder henne i detta trots att han är amerikan och inte talar svenska. Vi tänker hjälpa till så gott vi kan och vi har redan köpt CD-skivor med svensk barnmusik som Sam Reed lyssnar på. Vår favorit är Carolas ”Sov på min arm” som är helt underbar!!
Vi har nu fått vara barnvakt ett flera gånger, alltifrån några timmar till 24 timmar utrustade med pumpad bröstmjölk, både i Kalifornien och här i Boston, så nu känner min man och jag oss äntligen som ”riktiga” morföräldrar. Vi tycker att vi borde ha fått fina certifikat att rama in och sätta på väggen för vi kände oss stoltare och duktigare än när vi lämnades ensamna med våra egna bebisar en gång i tiden....... . Man kan hitta allt på garage sale i USA så där hittade min man en fin modern italiensk spjälsäng som var som ny och vänner lånade ut alla möjliga roliga leksaker när Sammy kom till oss i Boston.
Barnvagnen är en läcker Orbit där insatsen också fungerar som barnsäte i bil och på flygplan. Man kan manövrera hela ekipaget med lillfingret jämfört med de terränggående stora, tunga men underbara Emmaljungavagnar vi brukade ha. Och insatsen snurrar 360 grader så man kan vrida den mot sig mellan två trånga restaurangbord eller när det är trångt på parkeringsplatsen och man kan bara kan öppna dörren på glänt. Inga problem – man bara sätter ner den på sin plattform i bilen och snurrar runt den till rätt läge ungefär som en docking station till sin laptop. Det är rena rama rymdfarkosten.
Vagnen har alla möjliga inbyggda finesser som t ex att mamma kan hålla i bebisen på en arm och kollapsa hela underredet med ett enkelt handgrepp med den andra handen, och insatsen har ett flexibelt handtag så modern slipper få ont i ryggen av en obekväm bärställning. Det var faktiskt en svensk kvinna i Los Angeles som äger en barnaffär där Hollywoods celebriteter handlar som berättade så lyriskt om Orbits barnvagn att min dotter skaffade den.
Om sanningen ska fram så blir Mormor lite besviken när främlingar ibland kommer fram och ställer frågor om den läckra barnvagnen för jag vill naturligtvis att de ska fråga om bebisen i stället. Jag vill ju berätta för hela världen att mitt första barnbarn är det vackraste, snällaste, sötaste, tidigast utvecklad, och mest begåvade barn som finns – ja, rent av ett GENI – vilket jag förstås skulle tycka oavsett om han är tidigt utvecklad eller ej. Jag tycker att det hör till mormorsrollens inbyggda rättigheter att få vara stolt över och skryta om sina barnbarn och jag spricker nästan av lycka över min nya roll i livet som Mormor. Förhoppningsvis blir jag också Farmor en dag och då kommer jag också att spricka av lycka och stolthet över det mest underbara barn som någonsin fötts.
Margareta Lidskog
Boston, USA
www.swedart.com
Underbarabarnbarn.se har intervjuat och ställt 3 frågor till CHRISTINA SCHOLLIN som är skådespelerska.
1. Hur många barnbarn har du och i vilka åldrar?
Jag har 6 barnbarn i åldrarna 1 - 18 år. Jag är stolt över alla mina barn, 4 st och lika stolt över att dom har gett mig så fina barnbarn. Som Gunilla Dahlgren säger: "Alla tjatar om sina fantastiska barnbarn - då har dom inte träffat mina!"
2. Vad är det som är så underbart med barnbarn?
Jag tror att det är oerhört viktigt att vara en bra far- eller mor-förälder, som finns i barnbarnens liv. Och jag är mån om att vara en viktig Mormor - Farmor för mina underbara barnbarn. De är alla så olika sinsemellan och det är underbart och spännande att upptäcka deras olika personligheter med alla tankar och funderingar som de gärna delar med sig av. På somrarna bor dom ofta hos oss på landet, där vi har pool och studsmatta.
3. Hur ofta träffar du dina barnbarn och vad brukar ni göra tillsammans?
Jag träffar dem väldigt ofta eftersom vi har en tight relation, hela familjen. Barnvakt är jag i mån av tid. Våra äldsta barn-barn som nu är 18 år har sedan 5 år tillbaka tillbringat sitt oktober-lov med oss Far- och Mor-föräldrar (utan föräldrar!) i vårt hus i Spanien. Då ligger vid på playan när det är bra väder. Om det är dåligt väder spelar vi Monopol eller kort. Och så går vi ut och äter på restaurang och äter gourmet-mat, vilket dom älskar.
Underbarabarnbarn.se har intervjuat och ställt 4 frågor till YLVA ELLNEBY som är författare och specialpedagog.
1. Hur många barnbarn har du och hur gamla är de?
Jag har två stycken barnbarn, en pojke på 4 år och en flicka på 10 år.
2.Vad gör barnbarnsrelationen så speciell?
Som mor- och farförälder är man så fokuserad på sina barnbarn. Det gör att barnbarnen blir sedda och lyssnade på. Mor- och farföräldrars stabilitet, trygghet och livserfarenhet återspeglas till barnbarnen. Man är genuint intresserad av att umgås med sina barnbarn och ta del av deras tankar och man har tid att fördjupa kontakten med dem. Mor- och farföräldrar kompletterar föräldrarna och ger således något annat som är värdefullt för barnen.
3. Favoritaktivitet med barnbarnet?
Som mor- och farförälder ingår man idag ofta i föräldrarnas planering om man bor nära och hjälper till och hämtar och lämnar på dagis. Det som kan upplevas mest givande att få umgås med ett barnbarn i taget. Med 4-åringen brukar jag gå på museum, såsom Spårvagnsmuseet, Leksaksmuseet, teater och Kulturhuset.
Med 10-åringen vill jag gärna få en heldag tillsammans med. Då går vi kanske till ett badhus, äter lunch, går på bio och fikar tillsammans efteråt och pratar om det vi sett. Det är bra att välja en film såsom ”Förortsungar” som har ett tema anpassat för barnets ålder men som även en vuxen kan ha intresse av att se. Vi har även varit och sett Pippi Långstrump balett. Det är givande att få till ett samtal efteråt med barnet.
4. Har din relation till dina döttrar förändrats?
Jag har två söner. Jag tycker att mina söner har fått perspektiv på sin egen barndom. Min ena son sa nyligen ”Om du tillåtit mig göra allting jag ville då hade jag aldrig förlåtit dig”. Jag tycker att förståelsen emellan oss har ökat.
Underbarabarnbarn.se har intervjuat och ställt 3 frågor till BOSSE PARNEVIK som bl.a. är aktuell med showen ”Parneviks Gubbröra”.
1. Hur många barnbarn har du och hur gamla är de?
Jag har 10 barnbarn i åldrarna 2-13 år.
2. Vad är det som är så underbart med barnbarn?
Att man kan umgås med dom när man själv har tid och när dom är glada & positiva,
3. Hur ofta träffar du dina barnbarn och vad brukar ni göra tillsammans?
8 av våra 10 barnbarn bor utomlands men kommer till Sverige på sommaren. Då leker vi, läser sagor för dom yngsta, sjunger och spelar och applåderar när dom spelar teater.
Underbarabarnbarn.se har intervjuat och ställt 4 frågor till KRISTINA HOFSTEN som skrivit Barnbarnsboken.
1. Hur många barnbarn har du och hur gamla är de?
Jag har åtta barnbarn som är 17, 16, 14, 13, 11, 4, 3 och 2 år. Sex flickor och två pojkar.
2.Vad gör barnbarnsrelationen så speciell?
Närheten utan ansvar. Och den stora kärleken förstås.
3. Favoritaktivitet med barnbarnet?
Vi är en stor familj. När vi träffas alla - och det gör vi ganska ofta - är vi 20 personer. Det blir rörigt, livligt, roligt, härligt. Men det bästa är ändå att träffa ett eller ett par barnbarn i taget och utan föräldrar. Varje år har jag gjort kusinresor, en vårutflykt med två-tre barnbarn till roliga mål, till exempel Furuvik, Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och Liseberg. Vi tar bilen eller tåget och sover över på vandrarhem.
När barnen är 6 år har jag gjort en egen utlandsresa med dem. Ett barn i taget och inga vuxna med. En vanlig charterresa med bad och sol. Men också så mycket mer! Vi har ridit på kamel, kollat på märkliga kaktusar, varit på bananplantage, trängts på marknader, traskat omkring på kyrkogårdar. Vi far alltid till ett ställe som är nytt också för mig så att barnet och jag får uppleva allt för första gången, tillsammans. Bara vi två bestämmer vad vi ska göra, var vi ska äta och vad vi ska prata om. Gemensamma upplevelser svetsar ihop och skapar närhet som inget annat.
4. Har din relation till dina döttrar förändrats?
Jag har tre döttrar och visst har våra relationer förändrats i och med att de blivit mammor. Vi förstår varandra ännu bättre och känner ännu mer samhörighet nu när vi alla är föräldrar.
Underbarabarnbarn.se har intervjuat och ställt 4 frågor till MALIN ALVÉN som skrivit Barnbarnsboken.
1. Hur många barnbarn har du och hur gamla är de?
Jag har tre stycken barnbarn, som är 5 ½ år, 4 år och 6 månader samt ett barnbarn på väg.
2.Vad gör barnbarnsrelationen så speciell?
Det är så spännande med likheterna med barnbarnen och barnen och mig själv och min man.
3. Favoritaktivitet med barnbarnet?
Jag hämtar barnbarnen på dagis 1 gång i veckan och då går vi till glassbaren och pratar om livet. Det är verkligen favoritsysselsättningen. Därefter går vi ofta på biblioteket och sedan hem och äter middag och leker.
4. Har din relation till dina söner förändrats?
Ja, det har den. Förståelsen har blivit mycket större. För att visa vad jag menar vill jag citera min son som sa: "Nu förstår jag hur mycket ni har älskat mig". Min andra son sa: "Jag förstår inte hur ni har stått ut med all oro för oss".
UnderbaraBarnbarn.se har ställt 4 frågor till AGNETA NEROTH, som bland annat skrivit boken "Att bli med Barnbarn".
1. Hur många barnbarn har du och hur gamla är de?
Jag har ett barnbarn, en liten tös på snart två år.Ler livet mot mig, hoppas jag fler barnbarn blir till!
2. Vad gör barnbarnsrelationen så speciell?
Man kan med full kraft ge järnet vad gäller kärlek. Denna lilla flicka står ut med att ligga i min säng och gosa, bara jag lockar henne med att hon får se en barnfilm under tiden. Så ligger jag där och tittar på hennes perfekta drag, vackra klara ögon, en andedräkt som en sommarbris - till skillnad från min andedräkt och allmänna kroppsliga förfall. Och denna perfekta varelse accepterar MIG som jag är!
3. Favoritaktivitet med barnbarnet ?
Det är lekplatsen som gäller för oss. Jag har precis lika tjock overall som mitt barnbarn. Har lärt mig att stå och frysa vid en gunga är det värsta som finns. När mitt barnbarn klättrar för högt på klätterställningen med den branta rutschbanan är jag förberedd att klättra upp och rädda henne. Sparka eller snarare kasta boll gillar hon bäst.Hennes pappa har ett fantastiskt bollsinne och det tycks hon ha ärvt. Det är riktigt hårda bollar hon skickar iväg. Jag kan tyvärr inte alltid fånga hennes bollar. En dag skäms hon kanske över sin urdåliga mormor. Men det får jag tåla när den tiden kommer.
4. Har din relation till din dotter förändrats?
Vi har alltid haft en bra relation. Men nu har min dotter barn, det har ju jag också! Livet gör oss jämställda.











